I torsdags kom äntligen våra uppgifter igång igen med en två dagars utbildning om barns rättigheter för lärare och samhällsvolontärer. Dagarna började med en gruppdiskussion kring vad de har hört, sett och tänkt om barns rättigheter sedan tidigare och därifrån byggde sedan facilitatorn vidare med ny information. Nedan tänkte jag dela med mig om de diskussioner jag fann mest intressanta.
Religionsfrihet och privatliv (artikel 14 & 16):
Enligt Kenyas konstitution har barn rätt att tillhöra vilken region de vill, så länge de tror på någon Gud. Ateism är med andra ord inte tillåtet. För några veckor sedan ansökte en ateistisk rörelse om att bli godkända av den kenyanska staten vilket ställde till med ett väldigt rabalder. I kyrkan sjöng församlingsmedlemmarna nationalsången mot detta godkännande och blev uppmanade att stå enade mot det dåliga inflytandet som har tagit sig in i Kenya. Church of Kenya överklagade slutligen och ateisternas ansökan inte blev godkänd. Officiellt finns alltså inte ateism i Kenya och är därför inget val man kan göra. När jag frågade facilitatorn om detta sa han att Kenya ligger efter i utvecklingen och att det i detta nu inte går att gå ut med att man är ateist eftersom det inte är accepterat av samhället. Han rådde istället att man skulle tillämpa rätten till privatliv om det är så att man inte tror på någon Gud.
Skälig levnadsstandard (artikel 27):
Definitionen av vad som är en skälig levnadsstandard och en bra standard på boende skiljer sig mellan olika kulturer. Standarden på många av husen här (varesig de är byggda av plåt eller traditionella manyattas) skulle nog aldrig räknas som ett tillräckligt bra boende för ett barn i Sverige exempelvis. I maasaisamhället är antalet kor en person äger den viktigaste symbolen för välfärd och rikedom. Du kan alltså hitta en familj som bor i fallfärdiga manyattas men som ändå anses vara rika och leva ett bra liv eftersom de äger många kor. Eftersom en ko är en så pass viktig symbol för välfärd och rikedom vill människorna i många fall inte sälja en av sina kor för att bygga ett bättre boende, även om det bara handlar om en av hundra kor.
Icke-diskriminering och föräldrar (Artikel 2, 5 & 7):
En sak som faclilitatorn säger vid varje utbildning är att barn har rätt till ”parental love”, att bli omhändertagen av sina föräldrar och få sina behov tillgodosedda. Det hemska med detta är att föräldrar måste bli tillsagda att bry sig om sina barn och att barn måste bli informerade om att det faktiskt har rätt till det. Framförallt är det döttrar som blir diskriminerade av sina pappor eftersom han sällan ens pratar med sina döttrar. I många fall ses döttrar ses inte som barn, eller människor utan som kor. Närmare bestämt 9 kor vilket är det normala priset för att få gifta sig med någons dotter enligt maasaiernas tradition och kultur.
Men det var inte bara hemskheter utan mycket intressant och givande information. Framförallt är det viktigt att den här informationen når ut till samhällena så att attityder börjar förändras och den skadlig utövning av kultur kan motarbetas.
På vägen hem fick vi oss dessutom ett gott skratt när vår chaufför Sammy
efter att upprepade gånger ha sagt ”sorry” och att vi dansar i bilen på grund av de dåliga vägarna berättar om ett utflyktsmål vi måste besöka nästa
gång vi är i Nairobi. Detta utflyktsmål är ”Superhighway” vilket är Kenyas ”one good road”. Att Kenya har EN bra väg, vid namn ”supervägen”, som dessutom är ett utflyktsmål säger ju en del om skicket på vägarna här. Kanske inte direkt det första jag tänker på att besöka dock när jag tänker på Kenya.
