I tisdags blev tillslut frustrationen över att ha så mycket fritid och att planeringen som vi går och väntar på hela tiden drar ut på tiden så efter lunch bestämde vi oss för att åka iväg på ett litet äventyr i väntan på att något skulle hända. Så vi tog en matatu till Bomas of Kenya som är ett kulturcenter där de visar upp hur de olika folkstammarna i Kenya arrangerar sina hem. Det var inga jättestora skillnader på hur de byggde sina hus, de flesta var av grenar och lera med grästak med lite små variationer i detaljer. De större skillnaderna var hur de disponerade husen på tomten, åt vilket håll dörrar skulle vara och vem som sover bredvid vem. Alla har sitt eget lilla hus, det vill säga ett för första frun, ett för andra frun, ett för tredje frun, ett för mannen, ett för farmorn, ett för ogifta söner och ibland ett för gifta söner. Det var också väldigt grönt runt omkring så jag njöt nog mer av att få komma ut i naturen och kunna gå runt lite som jag ville, än av själva husen. 

Vid halv tre började det en kulturshow som visade upp instrument, musik, sång, dans och dräkter från de olika folken. Lokalen som föreställningen ägde rum i var gigantiskt och när vi kom in var vi helt själva där. Trots detta så började showen punktligt ( ! ) utan att vi hade hunnit inta våra platser. Jag måste säga att de var en väldigt imponerande uppvisning med mycket energi och insats från artisterna trots att det var så få i publiken. Det trillade in fler vart eftersom men totalt var det nog aldrig mer än 30 åskådare på plats (och en babian!). Tydligen är det mer folk på helgerna och ibland har de speciella event/shower som drar fler besökare.






Bomas of Kenya

Praktik i Kenya 2016 Kommentera

I tisdags blev tillslut frustrationen över att ha så mycket fritid och att planeringen som vi går och väntar på hela tiden drar ut på tiden så efter lunch bestämde vi oss för att åka iväg på ett litet äventyr i väntan på att något skulle hända. Så vi tog en matatu till Bomas of Kenya som är ett kulturcenter där de visar upp hur de olika folkstammarna i Kenya arrangerar sina hem. Det var inga jättestora skillnader på hur de byggde sina hus, de flesta var av grenar och lera med grästak med lite små variationer i detaljer. De större skillnaderna var hur de disponerade husen på tomten, åt vilket håll dörrar skulle vara och vem som sover bredvid vem. Alla har sitt eget lilla hus, det vill säga ett för första frun, ett för andra frun, ett för tredje frun, ett för mannen, ett för farmorn, ett för ogifta söner och ibland ett för gifta söner. Det var också väldigt grönt runt omkring så jag njöt nog mer av att få komma ut i naturen och kunna gå runt lite som jag ville, än av själva husen. 

Vid halv tre började det en kulturshow som visade upp instrument, musik, sång, dans och dräkter från de olika folken. Lokalen som föreställningen ägde rum i var gigantiskt och när vi kom in var vi helt själva där. Trots detta så började showen punktligt ( ! ) utan att vi hade hunnit inta våra platser. Jag måste säga att de var en väldigt imponerande uppvisning med mycket energi och insats från artisterna trots att det var så få i publiken. Det trillade in fler vart eftersom men totalt var det nog aldrig mer än 30 åskådare på plats (och en babian!). Tydligen är det mer folk på helgerna och ibland har de speciella event/shower som drar fler besökare.






Idag fick jag mig en trevlig överraskning. Efter vår superintensiva vecka har vi haft väldigt många dagar utan några aktiviteter eller uppgifter, vilket har lett till en del frustration och rastlöshet hos mig, men så idag hände det plötsligt. Vi skulle iväg på ett möte för att träffa en Childrens education officer (trodde jag) men vi hamnade på ett ascoolt och påkostat möte för barnen i Kenya. Fyra representanter, två flickor och två pojkar, samt två chaperones från varje county i Kenya hade samlats för Kenya Children Assembly 2016. I Kenya finns 47 counties så det var alltså 188 barn + 94 chaperones på plats, samt representanter från regeringen, NGOs, fotografer, sekreterare med fler. 

I varje county har man en liknande samling med 40 barn från countyt två gånger om året. Utifrån dessa möten väljs fyra deltagare ut för att delta i det nationella Kenya Children Assembly. Deltagarna väljs för en tvåårsperiod och byts därefter ut. Vi pratade lite med representanterna och chaperonen från Kajiado eftersom det är i Kajiado County som vårt projekt Watoto Wetu implementeras. NLM/Erikshjälpen sponsrar också dessa barn med resan till och från mötet så att de ska kunna delta. Hela mötet bygger på olika stora och små sponsorer. Ingen av Kajiados deltagare var från just de områden vi är verksamma i, utan från mer urbana områden. Att de inte är från våra områden är inte heller så konstigt eftersom de är fyra personer och Kajiado County är väldigt stort, lika stort som de fyra countyn i centrala Kenya tillsammans fick vi veta idag. 

Mötet håller på i några dagar och eftersom 2016 är första året på tvåårsperioden har de tidigare dagar haft valkampanjer och val där de utsett talmän, president och så vidare för att sätta samman sin egen regering. På förmiddagen idag hölls det en del tal bland annat av representanter från ministry of labour and east african affairs, som bland annat berömde barnen för att de hade haft så fredliga och demokratiska val som hela nationen kan lära sig av. På eftermiddagen följde sedan ett sammanträde där barnen fick presentera olika motioner kring områden som är angelägna för dem. 

Det hela var väldigt intressant och bra anordnat och så mycket bättre än ett möte med en childrens education officer som jag förväntat mig! Det är också lite intressant att vi kan kliva in på möten med viktiga personer och vara något lite spännande som får lite uppmärksamhet och som folk vill skaka hand med. Jag är inte alls van vid att känna mig så viktig som jag ofta blir bemött här, speciellt inte när jag absolut inte har något att komma med!




 

Kenya Children Assembly 2016

Praktik i Kenya 2016 Kommentera

Idag fick jag mig en trevlig överraskning. Efter vår superintensiva vecka har vi haft väldigt många dagar utan några aktiviteter eller uppgifter, vilket har lett till en del frustration och rastlöshet hos mig, men så idag hände det plötsligt. Vi skulle iväg på ett möte för att träffa en Childrens education officer (trodde jag) men vi hamnade på ett ascoolt och påkostat möte för barnen i Kenya. Fyra representanter, två flickor och två pojkar, samt två chaperones från varje county i Kenya hade samlats för Kenya Children Assembly 2016. I Kenya finns 47 counties så det var alltså 188 barn + 94 chaperones på plats, samt representanter från regeringen, NGOs, fotografer, sekreterare med fler. 

I varje county har man en liknande samling med 40 barn från countyt två gånger om året. Utifrån dessa möten väljs fyra deltagare ut för att delta i det nationella Kenya Children Assembly. Deltagarna väljs för en tvåårsperiod och byts därefter ut. Vi pratade lite med representanterna och chaperonen från Kajiado eftersom det är i Kajiado County som vårt projekt Watoto Wetu implementeras. NLM/Erikshjälpen sponsrar också dessa barn med resan till och från mötet så att de ska kunna delta. Hela mötet bygger på olika stora och små sponsorer. Ingen av Kajiados deltagare var från just de områden vi är verksamma i, utan från mer urbana områden. Att de inte är från våra områden är inte heller så konstigt eftersom de är fyra personer och Kajiado County är väldigt stort, lika stort som de fyra countyn i centrala Kenya tillsammans fick vi veta idag. 

Mötet håller på i några dagar och eftersom 2016 är första året på tvåårsperioden har de tidigare dagar haft valkampanjer och val där de utsett talmän, president och så vidare för att sätta samman sin egen regering. På förmiddagen idag hölls det en del tal bland annat av representanter från ministry of labour and east african affairs, som bland annat berömde barnen för att de hade haft så fredliga och demokratiska val som hela nationen kan lära sig av. På eftermiddagen följde sedan ett sammanträde där barnen fick presentera olika motioner kring områden som är angelägna för dem. 

Det hela var väldigt intressant och bra anordnat och så mycket bättre än ett möte med en childrens education officer som jag förväntat mig! Det är också lite intressant att vi kan kliva in på möten med viktiga personer och vara något lite spännande som får lite uppmärksamhet och som folk vill skaka hand med. Jag är inte alls van vid att känna mig så viktig som jag ofta blir bemött här, speciellt inte när jag absolut inte har något att komma med!




 

Igår var jag, Linda, Robert, Esther, Sarah och Jamie på en restaurang som hette Carnivore för att fira Jamies födelsedag. Carnivore har en fast meny och frågar enbart om man det finns några vegetarianer innan de börjar servera, vilket är lite komiskt eftersom carnivore är engelska för köttätare och hela konceptet bygger på kött. Jag läste även att den för lite mer än 10 år sedan var med på listan över världens 50 bästa restauranger, men har tappat eftersom de slutat att servera många av dem vilda djur de var kända för (giraff och zebra).

Menyn består av en soppa, våran var butternut, följt av sallad och såser, vilka alla var anpassade för dem olika typer av kött som serverades, och en ät-så-mycket-du orkar-buffé av diverse olika kött. Skillnaden från en vanlig buffé är att servitörerna kommer med maten till bordet och skär upp köttet från svärdet det grillats på direkt ner på din tallrik. Förutom mer vanligt kött så som fläsk, nöt, lamm, kyckling och kalkon i olika former så serverades det även struts, kanin och krokodil. Jag har nog ätit min ranson av kött för en bra tid framöver!

Eftersom det var Jamies födelsedag så hade Sarah ordnat så att personalen kom in med en tårta och sjöng och trummade för honom. Han var dock varken först eller sist med att få den typen av uppvaktning, totalt sjöngs det fem gånger under tiden vi var där för diverse olika födelsedagsbarn som firade sin födelsedag där! I menyn, som kostar 3600 ksh exklusive dryck (drygt 300 kronor), ingår även en efterrätt men det var helt klart onödigt att beställa in den eftersom man redan var proppmätt efter att ha ätit i princip bara kött. Men helt klart en trevlig kväll och en intressant upplevelse. 

 

Carnivore

Praktik i Kenya 2016 Kommentera

Igår var jag, Linda, Robert, Esther, Sarah och Jamie på en restaurang som hette Carnivore för att fira Jamies födelsedag. Carnivore har en fast meny och frågar enbart om man det finns några vegetarianer innan de börjar servera, vilket är lite komiskt eftersom carnivore är engelska för köttätare och hela konceptet bygger på kött. Jag läste även att den för lite mer än 10 år sedan var med på listan över världens 50 bästa restauranger, men har tappat eftersom de slutat att servera många av dem vilda djur de var kända för (giraff och zebra).

Menyn består av en soppa, våran var butternut, följt av sallad och såser, vilka alla var anpassade för dem olika typer av kött som serverades, och en ät-så-mycket-du orkar-buffé av diverse olika kött. Skillnaden från en vanlig buffé är att servitörerna kommer med maten till bordet och skär upp köttet från svärdet det grillats på direkt ner på din tallrik. Förutom mer vanligt kött så som fläsk, nöt, lamm, kyckling och kalkon i olika former så serverades det även struts, kanin och krokodil. Jag har nog ätit min ranson av kött för en bra tid framöver!

Eftersom det var Jamies födelsedag så hade Sarah ordnat så att personalen kom in med en tårta och sjöng och trummade för honom. Han var dock varken först eller sist med att få den typen av uppvaktning, totalt sjöngs det fem gånger under tiden vi var där för diverse olika födelsedagsbarn som firade sin födelsedag där! I menyn, som kostar 3600 ksh exklusive dryck (drygt 300 kronor), ingår även en efterrätt men det var helt klart onödigt att beställa in den eftersom man redan var proppmätt efter att ha ätit i princip bara kött. Men helt klart en trevlig kväll och en intressant upplevelse.