Igår anordnade jag ett litet "hej då"-party för mina nya vänner i Mashuru. Rosilla kom över och hjälpte mig göra i ordning en måltid bestående av chapati, ris, kål och kycklinggryta som alla gäster verkade uppskatta. Det blev även svenska chokladbollar till efterrätt! Det vart lite trångt i det lilla huset, men väldigt trevligt. Fick också höra massor med trevliga och uppmuntrande ord om hur jag bidragit de senaste månaderna. Beröm är alltid kul! Det är lite synd att det är dags att åka när man börjar komma lite närmre folket här, men samtidigt känner jag mig väldigt redo att åka och nöjd över de 4,5 månader jag spenderat här. 
Klubba i maten, om barnen själva får välja.Hej då Mashuru, det har varit en ära och ett privilegium att få tillbringa den här våren hos dig. 

Goodbye party 👋🏼

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Igår anordnade jag ett litet "hej då"-party för mina nya vänner i Mashuru. Rosilla kom över och hjälpte mig göra i ordning en måltid bestående av chapati, ris, kål och kycklinggryta som alla gäster verkade uppskatta. Det blev även svenska chokladbollar till efterrätt! Det vart lite trångt i det lilla huset, men väldigt trevligt. Fick också höra massor med trevliga och uppmuntrande ord om hur jag bidragit de senaste månaderna. Beröm är alltid kul! Det är lite synd att det är dags att åka när man börjar komma lite närmre folket här, men samtidigt känner jag mig väldigt redo att åka och nöjd över de 4,5 månader jag spenderat här. 
Klubba i maten, om barnen själva får välja.Hej då Mashuru, det har varit en ära och ett privilegium att få tillbringa den här våren hos dig. 
Och så var sista veckan på praktiken avklarad. Den här veckan har helt klart varit en av de bästa (som helhet kanske den allra bästa?) och det känns så skönt att lämna på topp med en bra känsla i kroppen. 

Veckan började med tre utbildningsdagar om Child rights programming. Till skillnad från andra utbildningar vi har varit på här var det mycket aktivt deltagande i form av diskussioner, debatter, grupparbeten, presentationer och lekar. Hoppas att det jobbas vidare med det här arbetssättet inom organisationen. Det var också en del om icke-diskriminering där vi bland annat fick skriva ner våra fem närmsta vänner, vår in-grupp. Det blev väldigt snabbt tydligt hur homogen min vänskapskrets är, trots att jag rest mycket och kallar mig både världsmedborgare och världsförbättrare. Måste bli bättring!
Det är fantastiskt att vara så blek efter över 4 månader i Afrika att kameran knappt lyckas få med en på bild! 

I onsdags kväll kom vi tillbaka till Mashuru så i torsdags var det fritt fram att ge sig ut i fältet. Det blev första, och sista, dagen med motorcykel som en riktigt field officer. Dock var det inte helt bekvämt att åka 87 km ihop klämda tre personer på en motorcykel på guppiga vägar, men det var en otrolig frihetskänsla. Allra helst när vi kom åkandes på en liten stig med gaseller hoppandes på ena sidan och zebror som käkade gräs på den andra. Fantastiskt! 

Vi besökte två skolor som deltagit i mentorship programmet, rättighetsurbildningen, ECDE-utbildningen och BoM/SDP-utbildningen och glädjande nog kan jag meddela att de redan har börjat jobba med detta, och att det alltså har gjort skillnad på bara några månader. Grymt roligt! 
Kreativ användning av tillgängliga material (olika typer av lera) för att låta förskolebarnen dekorera sitt klassrum.

Sista dagen i fält var guld! Först på vägen till en farm pond (den första vi besökte vecka 1 i Mashuru) såg vi giraffer precis bredvid vägen. Säkert 20 stycken eller fler och vi blev väldigt exalterade och gick ut för att fota dem. När Linda frågade Florence om inte hon kände likadant svarade hon bara att enda gången hon skulle bli exalterad över att se en giraff var om hon såg några som dödade en eftersom hon då skulle kunna få giraffkött som tydligen är en delikatess. Lite olika perspektiv. 
Den här utsikten blir nog aldrig tråkig.

Arbetet med att reparera farm ponden var inte så intressant att titta på, men som tur var fanns det ett vattenhål bredvid där en kvinna med ett gäng åsnor var och hämtade vatten, så jag fick äntligen mina bilder på åsnor som bär vatten! (Något jag tjatat om sedan april men har varit svårt att lösa pga att ingen hämtar vatten under regnperioden). Vi blev även bjudna på chai, fick fota en otroligt vacker och gammal maasai kvinna samt klappa en hundvalp och detta var bara första halvan av dagen!! 
På vissa ställen delar man fortfarande vattenkällor med djuren. 



Avslutar på topp!

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Och så var sista veckan på praktiken avklarad. Den här veckan har helt klart varit en av de bästa (som helhet kanske den allra bästa?) och det känns så skönt att lämna på topp med en bra känsla i kroppen. 

Veckan började med tre utbildningsdagar om Child rights programming. Till skillnad från andra utbildningar vi har varit på här var det mycket aktivt deltagande i form av diskussioner, debatter, grupparbeten, presentationer och lekar. Hoppas att det jobbas vidare med det här arbetssättet inom organisationen. Det var också en del om icke-diskriminering där vi bland annat fick skriva ner våra fem närmsta vänner, vår in-grupp. Det blev väldigt snabbt tydligt hur homogen min vänskapskrets är, trots att jag rest mycket och kallar mig både världsmedborgare och världsförbättrare. Måste bli bättring!
Det är fantastiskt att vara så blek efter över 4 månader i Afrika att kameran knappt lyckas få med en på bild! 

I onsdags kväll kom vi tillbaka till Mashuru så i torsdags var det fritt fram att ge sig ut i fältet. Det blev första, och sista, dagen med motorcykel som en riktigt field officer. Dock var det inte helt bekvämt att åka 87 km ihop klämda tre personer på en motorcykel på guppiga vägar, men det var en otrolig frihetskänsla. Allra helst när vi kom åkandes på en liten stig med gaseller hoppandes på ena sidan och zebror som käkade gräs på den andra. Fantastiskt! 

Vi besökte två skolor som deltagit i mentorship programmet, rättighetsurbildningen, ECDE-utbildningen och BoM/SDP-utbildningen och glädjande nog kan jag meddela att de redan har börjat jobba med detta, och att det alltså har gjort skillnad på bara några månader. Grymt roligt! 
Kreativ användning av tillgängliga material (olika typer av lera) för att låta förskolebarnen dekorera sitt klassrum.

Sista dagen i fält var guld! Först på vägen till en farm pond (den första vi besökte vecka 1 i Mashuru) såg vi giraffer precis bredvid vägen. Säkert 20 stycken eller fler och vi blev väldigt exalterade och gick ut för att fota dem. När Linda frågade Florence om inte hon kände likadant svarade hon bara att enda gången hon skulle bli exalterad över att se en giraff var om hon såg några som dödade en eftersom hon då skulle kunna få giraffkött som tydligen är en delikatess. Lite olika perspektiv. 
Den här utsikten blir nog aldrig tråkig.

Arbetet med att reparera farm ponden var inte så intressant att titta på, men som tur var fanns det ett vattenhål bredvid där en kvinna med ett gäng åsnor var och hämtade vatten, så jag fick äntligen mina bilder på åsnor som bär vatten! (Något jag tjatat om sedan april men har varit svårt att lösa pga att ingen hämtar vatten under regnperioden). Vi blev även bjudna på chai, fick fota en otroligt vacker och gammal maasai kvinna samt klappa en hundvalp och detta var bara första halvan av dagen!! 
På vissa ställen delar man fortfarande vattenkällor med djuren. 



I fredags var planen att vi skulle följa ett barn i Ongata Rongai för att se en vanlig dag i stan. Dock blev det lite miss i kommunikationen så vi kunde först gå till skolan vid två (då hade vi redan gått upp tidigt för att vara redo vid 6), men det blev bra ändå! På fredagseftermiddagarna har barnen aktiviteter (därför är fredagens skoluniform träningsoveraller - casual Friday?) men läraren och barnen ställde upp på lite låtas undervisning för att vi skulle få bilder från skolmiljön. 


Efter skolan följde vi med störtsköna Nancy hem. Hon bidrog med information om allt möjligt utan att vi behövde fråga, eller dra ur svaren som vi ofta får göra annars, och ställde flera frågor till oss. Bland annat ville hon att vi skulle vara hennes svenska systrar eftersom hon inte hade några sådana. Nancys väg från skolan skiljde sig en hel del från Saronis, den var kortare och fick igenom slumområdet så alltså fler butiker, bilar och människor än Saronis landsväg.
Nancy var yngst i familjen och det enda barnet som fortfarande bodde hemma. Hennes föräldrar har ett enda rum, som ni ser på bilden nedan, som fungerar som kök, vardagsrum, sovrum och garderob. Ett rum inklusive kök alltså. Nancy delar säng med din kusin som bor några dörrar bort och drömmer om att bli jurist när hon blir stor. 


Det var också väldigt intressant att få komma ut på en liten sväng och se hur människorna i Rongai bor. Dessförinnan har jag i princip bara sett vägen mellan stationen och affären vilket är extremt dåligt eftersom jag har tillbringat nästan hälften av min tid i Kenya här. 

En dag med Nancy

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
I fredags var planen att vi skulle följa ett barn i Ongata Rongai för att se en vanlig dag i stan. Dock blev det lite miss i kommunikationen så vi kunde först gå till skolan vid två (då hade vi redan gått upp tidigt för att vara redo vid 6), men det blev bra ändå! På fredagseftermiddagarna har barnen aktiviteter (därför är fredagens skoluniform träningsoveraller - casual Friday?) men läraren och barnen ställde upp på lite låtas undervisning för att vi skulle få bilder från skolmiljön. 


Efter skolan följde vi med störtsköna Nancy hem. Hon bidrog med information om allt möjligt utan att vi behövde fråga, eller dra ur svaren som vi ofta får göra annars, och ställde flera frågor till oss. Bland annat ville hon att vi skulle vara hennes svenska systrar eftersom hon inte hade några sådana. Nancys väg från skolan skiljde sig en hel del från Saronis, den var kortare och fick igenom slumområdet så alltså fler butiker, bilar och människor än Saronis landsväg.
Nancy var yngst i familjen och det enda barnet som fortfarande bodde hemma. Hennes föräldrar har ett enda rum, som ni ser på bilden nedan, som fungerar som kök, vardagsrum, sovrum och garderob. Ett rum inklusive kök alltså. Nancy delar säng med din kusin som bor några dörrar bort och drömmer om att bli jurist när hon blir stor. 


Det var också väldigt intressant att få komma ut på en liten sväng och se hur människorna i Rongai bor. Dessförinnan har jag i princip bara sett vägen mellan stationen och affären vilket är extremt dåligt eftersom jag har tillbringat nästan hälften av min tid i Kenya här.