Igår var jag ute på ännu en turistig dag och besökte ett giraffcenter där man fick mata, klappa, pussa och krama girafferna. Vilken dröm! De flesta var väldigt snälla men om man inte passade sig kunde man få en rejäl knuff av deras huvuden. Jag klarade mig men Betty käkade nästan upp min hand för att få tag på godiset! Tydligen är hanarna snällare än honorna och om man stoppade en av giraffgodisbitarna mellan läpparna fick man en puss när han tog den. Det fanns inte så mycket annat att göra på centret än att mata girafferna men det var nog så häftigt! De är riktigt magnifika djur. 

Jag skulle även besöka Karen Blixen museumet men när jag kom dit var det en stor marknad i trädgården utanför så råkade fastna där istället. Det fanns hur mycket exklusiva och fina afrikanska inredningsdetaljer, möbler, glas, mat, kläder med mera! Hade kunnat spendera en hel förmögenhet där men som tur var hade jag inte med mig så mycket pengar. Unnade mig i alla fall en chokladcroissant och kände mig väldigt nöjd med dagen.


Ofantligt långa och slemmiga tungor som de sträckte ut så att man kunde lägga godiset där på innan tungan åkte in igen.
Puss puss! (Titta va sugen mannen bakom mig ser ut på att få en giraffpuss!)



Giraffe love

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Igår var jag ute på ännu en turistig dag och besökte ett giraffcenter där man fick mata, klappa, pussa och krama girafferna. Vilken dröm! De flesta var väldigt snälla men om man inte passade sig kunde man få en rejäl knuff av deras huvuden. Jag klarade mig men Betty käkade nästan upp min hand för att få tag på godiset! Tydligen är hanarna snällare än honorna och om man stoppade en av giraffgodisbitarna mellan läpparna fick man en puss när han tog den. Det fanns inte så mycket annat att göra på centret än att mata girafferna men det var nog så häftigt! De är riktigt magnifika djur. 

Jag skulle även besöka Karen Blixen museumet men när jag kom dit var det en stor marknad i trädgården utanför så råkade fastna där istället. Det fanns hur mycket exklusiva och fina afrikanska inredningsdetaljer, möbler, glas, mat, kläder med mera! Hade kunnat spendera en hel förmögenhet där men som tur var hade jag inte med mig så mycket pengar. Unnade mig i alla fall en chokladcroissant och kände mig väldigt nöjd med dagen.


Ofantligt långa och slemmiga tungor som de sträckte ut så att man kunde lägga godiset där på innan tungan åkte in igen.
Puss puss! (Titta va sugen mannen bakom mig ser ut på att få en giraffpuss!)



I onsdags hade vi en lång, ansträngande och otroligt givande dag där vi följde ett barn, en tolvårig pojke vid namn Saroni, från morgon till kväll. Dagen startade redan klockan 05:30 med en halvtimmes powerwalk i mörkret till familjens manyatta och fortsatte sedan med frukost (chai) som tillagades över öppen eld i mitten av huset. 7 personer sov i husets enda rum, runt elden i tre sängar. Jag blev erbjuden att sitta ner på sängkanten där familjens två döttrar låg och sov vilket kändes väldigt märkligt. Ögonen tårades också av all rök inne i huset och jag fick lite vietnamkänsla igen. Efter detta följde vi Saroni hela dagen. Från att han gjorde sig i ordning, gick den 2-3 kilometer långa vägen till skolan (över en flod och i uppförsbacke), gick på sina lektioner, lekte på rasterna, gick hem igen, åt mat, lekte med sina syskon och kusiner och tog in getterna för natten. Vi var inte hemma igen förrän vid 18 på kvällen med närmare 560 bilder att gå igenom och hela huvudet fullt av information och intryck. Jag behöver nog inte säga att jag var helt slut, efter en helt vanlig dag i Saronis liv. (Nåja, inte helt vanligt eftersom han hade två paparazzis efter sig hela dagen).


Promenaden till skolan går över floden, som under stora delar av året ligger torr men under regnperioderna förvandlas den till en livsfarlig plats. Barnen vill väldigt gärna svara på lärarens frågor och står upp och hoppar i bänkarna med armarna i vädret samtidigt som de ropar "teacher, teacher" för att påkalla lärarens uppmärksamhet. 
Alla barnen tyckte att det var otroligt spännande med två mzungus på besök (eller kanske mer spännande med våra kameror).
Saroni hjälper även till i hemmet, bland annat genom att driva in får och getter inför kvällen.
Full fart runt husen där både farmor och två söners familjer bor tillsammans med kor, getter, får, hundar och katter.

En helt vanligt dag...

Praktik i Kenya 2016 Kommentera

I onsdags hade vi en lång, ansträngande och otroligt givande dag där vi följde ett barn, en tolvårig pojke vid namn Saroni, från morgon till kväll. Dagen startade redan klockan 05:30 med en halvtimmes powerwalk i mörkret till familjens manyatta och fortsatte sedan med frukost (chai) som tillagades över öppen eld i mitten av huset. 7 personer sov i husets enda rum, runt elden i tre sängar. Jag blev erbjuden att sitta ner på sängkanten där familjens två döttrar låg och sov vilket kändes väldigt märkligt. Ögonen tårades också av all rök inne i huset och jag fick lite vietnamkänsla igen. Efter detta följde vi Saroni hela dagen. Från att han gjorde sig i ordning, gick den 2-3 kilometer långa vägen till skolan (över en flod och i uppförsbacke), gick på sina lektioner, lekte på rasterna, gick hem igen, åt mat, lekte med sina syskon och kusiner och tog in getterna för natten. Vi var inte hemma igen förrän vid 18 på kvällen med närmare 560 bilder att gå igenom och hela huvudet fullt av information och intryck. Jag behöver nog inte säga att jag var helt slut, efter en helt vanlig dag i Saronis liv. (Nåja, inte helt vanligt eftersom han hade två paparazzis efter sig hela dagen).


Promenaden till skolan går över floden, som under stora delar av året ligger torr men under regnperioderna förvandlas den till en livsfarlig plats. Barnen vill väldigt gärna svara på lärarens frågor och står upp och hoppar i bänkarna med armarna i vädret samtidigt som de ropar "teacher, teacher" för att påkalla lärarens uppmärksamhet. 
Alla barnen tyckte att det var otroligt spännande med två mzungus på besök (eller kanske mer spännande med våra kameror).
Saroni hjälper även till i hemmet, bland annat genom att driva in får och getter inför kvällen.
Full fart runt husen där både farmor och två söners familjer bor tillsammans med kor, getter, får, hundar och katter.
Den här helgen har jag tagit mig ut på två egna äventyr. Igår åkte jag in till stan för att köpa souvenirer på Maasai marknaden och idag tog jag mig till David Sheldrick Wildlife Trust för att titta på bebis elefanterna där. Troligtvis det mest turistiga jag gjort hittills, för jag var inte direkt ensam...
 
För tillfället bor det 32 elefanter på ”barnhemmet” som alla har räddas antingen efter att deras mammor blivit dödade för sina betars skull, efter att de har trillat ner i en water well eller har varit för svaga vid födseln för att kunna följa med resten av familjen. I två omgångar fick vi se när 23 stycken av dem fick mjölk ur flaskor och käkade på grenar (några var för nykomna till hemmet för att visas upp för besökarna). Mjölken de får är en speciell babyformula som tagits fram för människobarn, men som har visat sig funka bra på elefanterna också men i lite större mängder  (två gånger 3 liter per tillfälle, 6 gånger om dagen). Man har provat andra typer av ersättning med, bland annat komjölk som gav elefanterna diarréer och inte kunde få någon näring från så de dog. Totalt kostar det 900 dollar i månaden att föda upp en elefantunge så det är väldigt kostsamt och de behöver alla sponsorer de kan få, vilket är en av anledningarna till att de under en timme om dagen visar upp elefanterna för besökarna.
 
Elefanterna har egna rum som de sover i under natten, och en av skötarna sover hos dem. Skötarna måste varieras eftersom elefanterna annars lätt blir fästa vid en och samma person och kan bli så oroliga att de dör om den skötaren är borta några dagar. Efter att de har vuxit till sig så pass att det är dags att placera ut dem igen skickas de först till ett annat center i Tsavo National Park för att lära sig att klara sig själv i naturen. Efter 5-10 år, beroende på elefanterna själva, är de redo att återförenas med de vilda elefanterna i parken. Inga elefanter tvingas ut utan de får lämna centret i sin egen takt. Fantastiskt initiativ detta är och det var så himla mysigt att höra och se elefantungarna svepa sina mjölkflaskor. De gick också omkring och var nyfikna på publiken. Jag fick en elefantsnabel lagd på min axel och tjejen bredvid mig fick sitt hår fönat. Är ni i Nairobi måste ni besöka detta ställe!
 

Läs mer/donera på www.sheldrickwildlifetrust.org , adoptera en bebiselefant på www.dswt.org/foster eller följ dem på www.facebook.com/thedswt och www.instagram.com/dswt








 

Baby elephants!! 🐘

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Den här helgen har jag tagit mig ut på två egna äventyr. Igår åkte jag in till stan för att köpa souvenirer på Maasai marknaden och idag tog jag mig till David Sheldrick Wildlife Trust för att titta på bebis elefanterna där. Troligtvis det mest turistiga jag gjort hittills, för jag var inte direkt ensam...
 
För tillfället bor det 32 elefanter på ”barnhemmet” som alla har räddas antingen efter att deras mammor blivit dödade för sina betars skull, efter att de har trillat ner i en water well eller har varit för svaga vid födseln för att kunna följa med resten av familjen. I två omgångar fick vi se när 23 stycken av dem fick mjölk ur flaskor och käkade på grenar (några var för nykomna till hemmet för att visas upp för besökarna). Mjölken de får är en speciell babyformula som tagits fram för människobarn, men som har visat sig funka bra på elefanterna också men i lite större mängder  (två gånger 3 liter per tillfälle, 6 gånger om dagen). Man har provat andra typer av ersättning med, bland annat komjölk som gav elefanterna diarréer och inte kunde få någon näring från så de dog. Totalt kostar det 900 dollar i månaden att föda upp en elefantunge så det är väldigt kostsamt och de behöver alla sponsorer de kan få, vilket är en av anledningarna till att de under en timme om dagen visar upp elefanterna för besökarna.
 
Elefanterna har egna rum som de sover i under natten, och en av skötarna sover hos dem. Skötarna måste varieras eftersom elefanterna annars lätt blir fästa vid en och samma person och kan bli så oroliga att de dör om den skötaren är borta några dagar. Efter att de har vuxit till sig så pass att det är dags att placera ut dem igen skickas de först till ett annat center i Tsavo National Park för att lära sig att klara sig själv i naturen. Efter 5-10 år, beroende på elefanterna själva, är de redo att återförenas med de vilda elefanterna i parken. Inga elefanter tvingas ut utan de får lämna centret i sin egen takt. Fantastiskt initiativ detta är och det var så himla mysigt att höra och se elefantungarna svepa sina mjölkflaskor. De gick också omkring och var nyfikna på publiken. Jag fick en elefantsnabel lagd på min axel och tjejen bredvid mig fick sitt hår fönat. Är ni i Nairobi måste ni besöka detta ställe!
 

Läs mer/donera på www.sheldrickwildlifetrust.org , adoptera en bebiselefant på www.dswt.org/foster eller följ dem på www.facebook.com/thedswt och www.instagram.com/dswt