De två sista dagarna på safarin blev ganska mycket mer bilåkande än vad någon av oss hade tänkt. Först från Maasai Mara via Nairobi till Amboseli tog 10 timmar, sedan från Amboseli ut till Diani Beach där vi nu ska tillbringa några dagar tog minst 12 timmar på väldigt dammiga vägar och i extrem värme. Båda dagarna hade vi också ett game-drive i parken som var riktigt lyckade med sjukt många djur så vi var ändå nöjda, men tyckte lite synd om vår chaufför! 

Första dagen i Amboseli kunde vi knappt skymta Kilimanjaro men det var elefanter överallt! Bara genom att vrida huvudet från sida till sida såg vi flera hundra elefanter. De etsade sig fast på näthinnan så när man blundade var det de enda man såg. Andra dagen hade vi mer tur. Alla moln var borta och Kilimanjaro visade upp sig i hela sin prakt. Vi lyckades också se elefanter, giraffer, geparder, zebror, antiloper/gaseller, fåglar, flodhästar, olika sorters apor och lejon. I stort sett alla djur utom noshörningar på bara 2,5 timmar. 

Det har varit sjukt intensiva dagar men väldigt givande i form av mängden djur! Vår guide Joe var superduktig och ansträngde sig verkligen för att göra allting så bra som möjligt för oss. Safarin med Sureways Safari var verkligen värd varenda krona (och säkert fler där till som vi slapp spendera). 






Amboseli

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
De två sista dagarna på safarin blev ganska mycket mer bilåkande än vad någon av oss hade tänkt. Först från Maasai Mara via Nairobi till Amboseli tog 10 timmar, sedan från Amboseli ut till Diani Beach där vi nu ska tillbringa några dagar tog minst 12 timmar på väldigt dammiga vägar och i extrem värme. Båda dagarna hade vi också ett game-drive i parken som var riktigt lyckade med sjukt många djur så vi var ändå nöjda, men tyckte lite synd om vår chaufför! 

Första dagen i Amboseli kunde vi knappt skymta Kilimanjaro men det var elefanter överallt! Bara genom att vrida huvudet från sida till sida såg vi flera hundra elefanter. De etsade sig fast på näthinnan så när man blundade var det de enda man såg. Andra dagen hade vi mer tur. Alla moln var borta och Kilimanjaro visade upp sig i hela sin prakt. Vi lyckades också se elefanter, giraffer, geparder, zebror, antiloper/gaseller, fåglar, flodhästar, olika sorters apor och lejon. I stort sett alla djur utom noshörningar på bara 2,5 timmar. 

Det har varit sjukt intensiva dagar men väldigt givande i form av mängden djur! Vår guide Joe var superduktig och ansträngde sig verkligen för att göra allting så bra som möjligt för oss. Safarin med Sureways Safari var verkligen värd varenda krona (och säkert fler där till som vi slapp spendera). 






Semestern kunde inte ha fått en bättre start! Vår chaufför och tillika guide Joe hämtade upp oss i lördags morse med en fras på svenska, "välkommen i min lilla buss". Resan till Maasai Mara tog ca 6 timmar inklusive några små stopp för att sträcka på benen, bland annat på en utkiksplats över the Great Rift Valley. 

Väl framme checkade vi in på vårt camp och blev tilldelade ett tält med basttak och badrum. Båda rummen hade en lampa, men generatorn till elen var bara igång mellan sju och tio på kvällen. Det fanns också bara ett enda eluttag på hela campet med några förgreningssladdar så att alla fick lov att ladda sina kameror och mobiler på samma ställe vilket såg lite lustigt ut. 

Redan första kvällen åkte vi på en kvälls "game-drive" i parken och fick se både lejon, elefanter, hyenor samt en hel del olika gaseller, fåglar och zebror. Mest förvånad är jag över hur många lejon vi fick se och hur nära djuren man kommer. Det är lågsäsong nu så inte allt för många turister, ändå var det 24 bilar samlade kring lejonen. Under högsäsong kan det tydligen vara flera hundra, men också fler djur och mer aktivitet i parken. 

Andra dagen hade vi en heldag i parken, från 06:30-16:00. Redan vid tio hade vi hunnit se 4/5 big five. Det blev också alla vi lyckades se, noshörningarna gömde sig för oss, men vi såg en hel del andra djur. Vi fick också se djungelns konung ute på promenad vilket tydligen är lite ovanligt för att han är latast av alla djur och sover ca 22 timmar/dag. 


Vid geparderna samlades många bilar och alla tog en risk och körde av från vägen och ut på gräset för att komma nära dem. En bil hade dock lite otur och fick problem med motorn precis bredvid djuren och blev tagen av parkvakterna. Man får betala 10 000 shilling per överträdelse, exempelvis kört utanför vägarna, varit för nära djuren eller stört dem på något sätt.

Tillsammans med en beväpnad parkvakt tog vi även en promenad längst med the Mara river och fick se massor av flodhästar som badade. Vi hade också picknick under ett träd på savannen, klev över gränsen till Tanzania och mycket mycket mer! Det är inga dåliga vidder att titta ut över heller och naturen är minst lika häftig att se som djuren. Jag är så nöjd, och nu är vi på väg till Amboseli för ännu mer safari. 


Maasai Mara - a dream come true

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Semestern kunde inte ha fått en bättre start! Vår chaufför och tillika guide Joe hämtade upp oss i lördags morse med en fras på svenska, "välkommen i min lilla buss". Resan till Maasai Mara tog ca 6 timmar inklusive några små stopp för att sträcka på benen, bland annat på en utkiksplats över the Great Rift Valley. 

Väl framme checkade vi in på vårt camp och blev tilldelade ett tält med basttak och badrum. Båda rummen hade en lampa, men generatorn till elen var bara igång mellan sju och tio på kvällen. Det fanns också bara ett enda eluttag på hela campet med några förgreningssladdar så att alla fick lov att ladda sina kameror och mobiler på samma ställe vilket såg lite lustigt ut. 

Redan första kvällen åkte vi på en kvälls "game-drive" i parken och fick se både lejon, elefanter, hyenor samt en hel del olika gaseller, fåglar och zebror. Mest förvånad är jag över hur många lejon vi fick se och hur nära djuren man kommer. Det är lågsäsong nu så inte allt för många turister, ändå var det 24 bilar samlade kring lejonen. Under högsäsong kan det tydligen vara flera hundra, men också fler djur och mer aktivitet i parken. 

Andra dagen hade vi en heldag i parken, från 06:30-16:00. Redan vid tio hade vi hunnit se 4/5 big five. Det blev också alla vi lyckades se, noshörningarna gömde sig för oss, men vi såg en hel del andra djur. Vi fick också se djungelns konung ute på promenad vilket tydligen är lite ovanligt för att han är latast av alla djur och sover ca 22 timmar/dag. 


Vid geparderna samlades många bilar och alla tog en risk och körde av från vägen och ut på gräset för att komma nära dem. En bil hade dock lite otur och fick problem med motorn precis bredvid djuren och blev tagen av parkvakterna. Man får betala 10 000 shilling per överträdelse, exempelvis kört utanför vägarna, varit för nära djuren eller stört dem på något sätt.

Tillsammans med en beväpnad parkvakt tog vi även en promenad längst med the Mara river och fick se massor av flodhästar som badade. Vi hade också picknick under ett träd på savannen, klev över gränsen till Tanzania och mycket mycket mer! Det är inga dåliga vidder att titta ut över heller och naturen är minst lika häftig att se som djuren. Jag är så nöjd, och nu är vi på väg till Amboseli för ännu mer safari. 


Idag är det world water day som är en årligen återkommande dag för att
uppmärksamma vatten-relaterade problem. Så det här inlägget kommer
passande nog att handla om vattensituationen här i Mashuru.

För människorna som bor här är tillgången till vatten ett av de största
bekymren och något som i stort sett alla vi möter nämner. I regel är det regnperiod två gånger om året, i april och i december, och däremellan följer månader av torka. På grund av bland annat växthuseffekten är detta mönster inte längre förutsägbart och ibland
kan det gå längre tid utan regn vilket givetvis ställer till med en del problem.

I första hand får människorna här tillgång till vatten genom att samla
upp regnvattnet från sina tak via stuprör ner i stora plasttankar för lagring till de torrare perioderna. Erikshjälpen har också sponsrat många skolor med sådan utrustning (stuprör och vattentankar) för att det ska finnas vatten till barnen på skolan. 
Vattentank på en skola

Men vattnet i tanken räcker inte till för att dricka, laga mat, tvätta, städa och personlig hygien under de långa torrperioderna så det måste kompletteras. Att få tag på vatten är en tidskrävande uppgift då man ibland måste gå långa vägar för att hämta vatten och ibland måste barnen stanna hemma från skolan för att hjälpa till med att få tag på vatten. Vanligt är att man gräver en djup grop på botten till den torrlagda floden för att hämta upp vatten därifrån, men detta vatten är smutsigt och för med sig en del sjukdomar. Det händer också att man delade vattenhål med boskap.
Här står jag på botten av den torrlagda floden. Det är svårt att föreställa sig att allt detta, ibland mer, svämmas över under regnperioden.

Sedan några år tillbaka finns det ytterligare två alternativ för att få tag
på vatten, nämligen 32 shallow wells (10 stycken är sponsrade av Erikshjälpen) och 6 boreholes (alla sponsrade av Erikshjälpen). Shallow wells är precis som det låter grunda brunnar. De ligger nära floden där grundvattnet finns närmare marken och därför krävs mindre kraft för att pumpa upp det, så lite kraft att det räcker med människokraft. Boreholes å andra sidan är mycket djupare och kräver en pump som drivs av el. Efter att Erikshjälpen har sponsrat ett borehole så lämnar de över underhållet och hanteringen av det till människorna i samhället och det finns olika lösningar på detta. På det borehole vi besökte idag hade man löst det genom att låta människor betala för
vattnet deras djur dricker. 50 shilling per huvud per månad kostar det för boskapen medan människorna hämtar vatten gratis. Pengarna de får in sparas på ett bankkonto används för att köpa bensin till generatorn, till underhåll av utrustningen samt till att betala löner för de personer som ansvarar för boreholet. Under torrperioderna är det 1500-2000 hushåll som hämtar sitt vatten här, förutom djuren, och det är långa köer från fem på morgonen till sex på kvällen. Många måste dock fortfarande gå långa sträckor för att hämta vatten och man använder sig av åsnor för att bära vattnet. En del flyttar också runt med sina boskap över stora sträckor i jakt på vatten under torrperioderna.
Shallow well

Community owned borehole

För vår del är de största problemet att vi inte är vana vid värmen så vi behöver dricka väldigt mycket vatten. På stationen finns det ett borehole men
vattnet i kranen är inget som våra magar klarar av utan vi måste istället antingen rena vattnet i en water purifyer eller köpa vatten i stora plastflaskor. I vattenrenaren får vattnet en väldigt tydlig klorsmak vilket gör att vi av rena smakmässiga skäl har svårt att dricka det. För det andra alternativet så kan man i Mashuru som mest köpa fem-liters dunkar med vatten så vi måste i så fall ta med oss flera 20-liters dunkar från Nairobi när vi kommer hit. Hur som helst blir det en himla massa plast och det finns ingen återvinning här. Ganska små problem i jämförelse. 

World water day

Praktik i Kenya 2016 Kommentera
Idag är det world water day som är en årligen återkommande dag för att
uppmärksamma vatten-relaterade problem. Så det här inlägget kommer
passande nog att handla om vattensituationen här i Mashuru.

För människorna som bor här är tillgången till vatten ett av de största
bekymren och något som i stort sett alla vi möter nämner. I regel är det regnperiod två gånger om året, i april och i december, och däremellan följer månader av torka. På grund av bland annat växthuseffekten är detta mönster inte längre förutsägbart och ibland
kan det gå längre tid utan regn vilket givetvis ställer till med en del problem.

I första hand får människorna här tillgång till vatten genom att samla
upp regnvattnet från sina tak via stuprör ner i stora plasttankar för lagring till de torrare perioderna. Erikshjälpen har också sponsrat många skolor med sådan utrustning (stuprör och vattentankar) för att det ska finnas vatten till barnen på skolan. 
Vattentank på en skola

Men vattnet i tanken räcker inte till för att dricka, laga mat, tvätta, städa och personlig hygien under de långa torrperioderna så det måste kompletteras. Att få tag på vatten är en tidskrävande uppgift då man ibland måste gå långa vägar för att hämta vatten och ibland måste barnen stanna hemma från skolan för att hjälpa till med att få tag på vatten. Vanligt är att man gräver en djup grop på botten till den torrlagda floden för att hämta upp vatten därifrån, men detta vatten är smutsigt och för med sig en del sjukdomar. Det händer också att man delade vattenhål med boskap.
Här står jag på botten av den torrlagda floden. Det är svårt att föreställa sig att allt detta, ibland mer, svämmas över under regnperioden.

Sedan några år tillbaka finns det ytterligare två alternativ för att få tag
på vatten, nämligen 32 shallow wells (10 stycken är sponsrade av Erikshjälpen) och 6 boreholes (alla sponsrade av Erikshjälpen). Shallow wells är precis som det låter grunda brunnar. De ligger nära floden där grundvattnet finns närmare marken och därför krävs mindre kraft för att pumpa upp det, så lite kraft att det räcker med människokraft. Boreholes å andra sidan är mycket djupare och kräver en pump som drivs av el. Efter att Erikshjälpen har sponsrat ett borehole så lämnar de över underhållet och hanteringen av det till människorna i samhället och det finns olika lösningar på detta. På det borehole vi besökte idag hade man löst det genom att låta människor betala för
vattnet deras djur dricker. 50 shilling per huvud per månad kostar det för boskapen medan människorna hämtar vatten gratis. Pengarna de får in sparas på ett bankkonto används för att köpa bensin till generatorn, till underhåll av utrustningen samt till att betala löner för de personer som ansvarar för boreholet. Under torrperioderna är det 1500-2000 hushåll som hämtar sitt vatten här, förutom djuren, och det är långa köer från fem på morgonen till sex på kvällen. Många måste dock fortfarande gå långa sträckor för att hämta vatten och man använder sig av åsnor för att bära vattnet. En del flyttar också runt med sina boskap över stora sträckor i jakt på vatten under torrperioderna.
Shallow well

Community owned borehole

För vår del är de största problemet att vi inte är vana vid värmen så vi behöver dricka väldigt mycket vatten. På stationen finns det ett borehole men
vattnet i kranen är inget som våra magar klarar av utan vi måste istället antingen rena vattnet i en water purifyer eller köpa vatten i stora plastflaskor. I vattenrenaren får vattnet en väldigt tydlig klorsmak vilket gör att vi av rena smakmässiga skäl har svårt att dricka det. För det andra alternativet så kan man i Mashuru som mest köpa fem-liters dunkar med vatten så vi måste i så fall ta med oss flera 20-liters dunkar från Nairobi när vi kommer hit. Hur som helst blir det en himla massa plast och det finns ingen återvinning här. Ganska små problem i jämförelse.