Nu har vi varit på plats i Nairobi några dagar, men vardagen har inte riktigt kommit i gång ännu. Dels beror det på att vår vardag inte kommer att vara i Nairobi utan i Mashuru, och dels beror det på att vår handledare inte har kommit tillbaka ännu. Igår fick vi information om att han skulle komma tillbaka idag och att vi borde vara på kontoret vid 8 för ett möte. Vid 8 var dock varken handledaren eller resten av personalen på plats och kontoret var igenbommat och nedsläckt. Men vad gör det, det som inte händer idag händer i morgon. Vi har ju fem månader på oss. Vi fick även lära oss ett passande ordspråk på Swahili idag; Haraka haraka haina baraka som betyder Hurry has no blessing, vilket ofta är sant men som jag själv sällan lever efter.
Istället har vi tillbringat tiden med att lära känna NLM här i Nairobi. Igår var vi på dagiset och lekte med ett gäng 1-3 åringar, alla klädda i mössa samt trippla lager kläder bestående av fleece, jackor och/eller dunväst. Detta toppades även av en fleecefilt på vilan. Men det var inte så konstigt, det hade ju faktiskt regnat och var nog inte mer än strax över 20 grader. Idag i väntan på mötet var vi på barnhemet Samaritan och hälpte till med småbarnen/bebisarna. Det var dock inte bara myspys och schyssta selfies med söta barn, utan även lite bebisspya, gråt och disktjänst i köket. På eftermiddagen fick vi även brodera. Två av de stora pojkarna ska börja på boarding school imorgon och student-ID:et skulle broderas in på alla saker.
