Floden

Kommentera
Jag står vid kanten av ett väldigt vatten. Virvlande och guppande i vågor flyter det mjölkchokladfärgade vattnet förbi. Påväg åt alla håll samtidigt. Man blir snurrig av att titta på det, och tydligen är det en av anledningarna till att människor förs med vattenmassorna bort. Bort för alltid. 

Här där det vanligtvis brukar finnas en väg. En väg vi har passerat många gånger. Här där sandskördanas svett droppat i takt med spadtagen de tagit. Nu finns det bara vatten. Väldiga mängder vatten. 

Det är regnperiod och förutom det svenska sommarväder som för tillfället råder är den översvämmade floden en bevis på det. Inbjudande och skräckinjagande. Fascinerande och livsfarligt på samma gång. 

På flodens stränder samlas människor. Vissa tar kort precis som vi, andra väntar tålmodigt på att floden ska lägga sig. Rinna undan så de kan fortsätta med dagens arbete. Rinna undan så de kan ta sig hem. 

Just nu hörs dånet från floden hela vägen upp till vårt hus. Just nu. Men om bara några dagar kommer floden att vara torrlagd igen och de mjölkchokladfärgade vattnet gör sig redo att börja om sitt evinnerliga kretslopp.  


Floden för några veckor sedan.